time
/Blackmistress
Högmod, min dödligaste dödssynd!
Han frågade mig varför jag dömer folk och jag svarade för att roa mig. Jag får inget av att döma folk och jag ger ingenting. Jag gör det bara för att jag är uttråkad helt enkelt. Jag tar det inte seriöst och ibland gör jag det bara för att slösa tid, av ren likgiltighet. Men han trodde mig inte. Precis som för honom själv måste det finnas en djupare anledning till mitt beteende. Och enligt honom är min anledning högmod.
Han har rätt om mycket men inte om allt. Visst finns det antagligen något djupare behov hos mig som tillfredställs av att iaktta och dissekera folk framför mina ögon, mer än bara för att göra livet lite roligare för stunden. Ett behov som Freud på ett ögonblick skulle kunna urskilja från de resterande drifterna hos mig. Men granskar jag folk för att jag ?är? bättre än alla andra? Nej, det är inte sant. Lider jag ibland av storhetsvansinne? Ja, det är å andra sidan tyvärr sant.
"I will ascend to Heaven; I will raise my throne above the stars of God; I will sit enthroned on the mount of assembly, on the utmost heights of the sacred mountain. I will ascend above the tops of the clouds; I will make myself like the Most High,? sägs Lucifer ha sagt högmodigt innan han utkämpade sitt krig mot Gud, kriget som blev hans fall från himlen. Och precis som för Lucifer är högmod min största synd och sämsta brist. Jag tycker inte att jag har ett större människovärde än andra människor i min omgivning. Åtminstone vill jag inte tro det. Och jag tycker inte att jag är perfekt, att jag någonsin kommer att bli det. Jag har aldrig någonsin velat bli ett uppnått mål, det är inget ideal jag eftersträvar. Men trots mina uppenbara och ibland rentav absurda och sjukliga brister älskar jag mig själv. Mer än vad jag kanske borde?
Jag trodde att jag skulle komma fram till någon slutsats om mig själv om jag ansträngde mig och trängde in på djupet av mitt medvetande. Men det diffusa obehaget är fortfarande kvar, kanske har det lättat lite då jag inte genuint orkat anstränga mig, rannsaka mig. Det är mycket lättare att förtränga dessa tankar. Finns de inte kan de inte skada. För alla är vi dåliga. Mer eller mindre. Men ingen av oss vill vara ond. Absolut inte jag. Därför ska jag från och med idag bättra mig, se på min omgivning med nya ögon. Men framförallt rena mig själv från min främsta dödssynd, ännu är jag inte fördömd!
Till min vän vill jag säga att jag erkänner min största brist, min dödligaste dödssynd, den värsta av dem alla - Högmod. Men det är inte därför jag dömer folk.
Lucifer, av Guillaume Geefs (katedralen i St. Paul, Liège, Belgien)
x Immortal x
A7X for life!
JAG ÄR SÅÅÅ JÄVLA GLAD!!!!! Här hemma studsar jag upp och ner, hoppar som nån jävla påtänd kanin (hahaha) helt pepp och energisk!!!!! Jag har nämligen kunnat köpa Iron Maiden biljetter!!! Då jag kommer att kunna se mitt favorit band (förbandet): AVENGED SEVENFOLD!! Som jag verkligen älskar! Tänk att njuta av några härliga gitarr solos by Synyster och Zacky, och trummorna by The Rev, som btw gör att hela du skakar, och basen med Johnny Christ, och den grymme M.Shadows med en underbar röst!!, Plus att det blir najs att kolla på Maiden också! Nu verkar det som sommaren kan bli roligt trots att jag inte trodde det skulle bli !eller?? Hoppas ni har också lika roligt =D Nu ska jag återgå till mitt plugg och mitt väldigt tråkiga liv!
Ha det!
/Blackmistress
uppdatering typ..
Nu får jag skriva något för att inte någon klagar över att vi inte uppdaterar bloggen! Hehe
Jag har teater premiär om mindre än en vecka och jag tror att mina repliker sitter nu, eller jag hoppas det! Mer info om det kommer så att folk kommer och kollar =D
Jag är inte lika sjuk längre och det känns najs. Längtar bara till sommar så att man kan gå på festivaler, och träffa kompisar; För att liksom ta det lugnt, sova under stjärnorna, mm. Det blir najs att bara komma bort lite från vardagen.
I leave you with a kiss and fine simple words I read today by James Dean, that I hope I always remember:
"Dream as if you'll live forever, live as if you'll die today."
/Blackmistress
I belive so...
Can you fly wihtout wings?
Can you walk without feet?
Can you scream without a voice?
Can you cry without tears?
Can you fight without a cause?
Can you laugh without smiling?
Can you love without passion?
/Blackmistress
I don´t, but I do (I think)
Jag håller på att hosta ihjäl mig, har typ inte mina lungor kvar. Jag blir sjuk så ofta fattar inte varför, jag dricker fan C vitamin varje dag! Men skit tillskott tabletter! L Jag blir så irriterad på allt och alla! Även på mig själv.
Den ändå bra nyheten är att jag tror att jag har fått ett sommarjobb!! Hoppas verkligen det, jag förtjänar faktiskt det, J efter att ha knegat som fan! Ska provjobba på onsdag hoppas det går bra önska mig lycka till!
Nu ska jag försöka och sova för att jag verkligen är trött, känns som jag inte har sovit nåt under helgen. Godnatt!
/Blackmistress
11/05
Hon föddes hos de vita, men härstammar från de svarta.
Ett köttstycke på en revirgräns.
Utan vilja. Utan val.
Ingen vill henne ont, men ändå tar de hennes liv.
För det är hennes fel att hon är fast.
Trots att kedjorna är deras.
x Immortal x
tankar..
Ibland känner jag mig så osäker; Osäker på livet, osäker på mig själv, osäker om imorgon, bara osäker, men jag antar att alla känner så någon gång.
Det är samma känsla som att gå på lera, du vet inte var du ska trampa, inte heller om du kommer att sjunka. Men man går ändå, man fortsätter att gå. Och då och då stannar man upp och tänker: finns det någon mening med det? Finns det någon som helst anledning till att fortsätta och gå? Att ställa sig upp när man har fallit ner? Ja, jag tror att den finns, även om vi inte alltid ser den, vi är antingen för lata eller för blinda för att se den...
/Blackmistress
En eskapism till lycka!
Jag är lycklig! Riktig lycklig, jag har faktiskt inte känt så här på ett tag. Jag vet heller inte varför, och inte heller hur länge jag kommer att känna så här
Kl. är 01:30, och mina ögon svider av trötthet och hela min kropp gör ont! Men jag vill inte lägga mig, jag vill inte att känslan ska försvinna...
Det har varit en så seg vecka, Matte NP, bl a och massa annat, ville bara att fredag skulle komma, så att jag kunde ta mig till Kungsbacka med några vänner, och njuta av en skön spelning. För att då var det daggs för Marionette igen! Ännu en gång ägde de totalt!!! När de spelar så blir jag...asså det är så svårt att beskriva känslan men det är som att plötsligt världen stannar upp och musiken är allt som finns och betyder något. Resten, dvs verkligheten, är bara ett suddigt minne inom mig, alla problem, allt eländet i världen är borta. Jag vet inte om ni förstår, men det är som sagt svårt att förklara. Det är bara att ibland kan det vara skönt att ha en sådan eskapism, en sådan härlig verklighetsflykt.
/Blackmistress
A single day is enough to make us a little larger/P.k
Jag anländer tillsammans med min trogna vän, till Kungsgatan kl 18:00 när det var fortfarande soligt ute. Det blåste lite och en glass och en cigg satt inte helt fel.
Vi mötte några kompisar utanför Meeths och hoppfulla och lyckliga går vi in för att se en spelning; MARIONETTE skulle spela hela det nya albumet! Så VÄRT at se!!
Men innan vi fick se huvudpersonerna, skulle vi värma upp med "As she drowned" (om jag inte minns helt fel!) och visst var dem bra, men det var inte riktigt anledningen till varför vi var där (no offense).
När Marionette kom upp på scen blev jag så LYCKLIG lite euforisk nästan. För att på ett sätt känns de känns så långt ifrån, men samtidigt så nära!
De var så FANTASTIKT, SJUKT, GRYMT BRA! Det är väldigt få band, (snarare inga) som skapar den mysig, trygg kontakt med publiken som de gör! Så om ni aldrig har sett/hört de spela så är det något att skriva upp i listan "Att göra innan jag dör". Längtar redan till nästa spelning!
Men allt som är bra i livet varar inte för evigt, vilket gjorde inte denna kväll heller. Slutligen när showen var slut, åkte jag hem svettig, med en massa blåmärke, ett leende på läpparna, en skiva, en signerad bild, två vackra rosor och ett overklig, oförglömlig minne för livet! Tack killar!
/Blackmistress
.
And though I know nothing will ever last...
Jag känner mig oövervinnerlig (trots att motsatsen är mer sann). Precis som ungdomen förväntas vara. Men om jag dör nu, så dör jag lycklig. För vad är bättre än musik? Äkta musik som är ren och genuin, publikens kärlek och svett och några låtar framförda live av några snubbar som för en kväll är gudarna vi dyrkar, lyder och älskar. Gudar som vi riskerar att bryta revbenen för, när vi står framfär scenen och skriker för full hals. Eller Gudar som vi låter främmande människor ta oss på brösten för, utan att ge dem en smäll på käften. För bara ikväll är allt tillåtet. Nej, det finns ingenting bättre än att stå längst fram i en publik och vara del av nånting underbart och stort. Att bara leva utan hämningar. Det här är äkta kärlek och in Love and War är allt alltid tillåtet.
And though I know nothing will ever last... är det med sorg i hjärtat jag som jag lämnar lokalen tillsammans med en halvdöd ros. Jag vill inte gå. Jag vill inte lämna magin. Jag vill inte att någon annans äckliga saltsmakande svett på min kind ska försvinna. Jag är rädd att jag aldrig återigen blir såhär lycklig. Såhär fri.
x Immortal x
