Avsked
Det känns konstigt. Annorlunda. Jag är förväntansfull, åtminstone var jag det ett tag. Förut. Och det brukade jag vara varje gång. Men varför känns det så konstigt den här gången?
Fyra och ett halvt år har gått sedan jag sist var i Indien och fick se mina nära och kära som jag vet älskar mig så. Men jag har förändrats så oerhört mycket att jag nästan inte ens känner igen mig själv. Inte på ytan, men på insidan. Kommer de fortfarande att känna igen mig? Hur löjligt och barnsligt det än låter, är jag rädd att de inte längre ska tycka om mig. Fast jag vet att så inte kommer att vara fallet känner jag mig illa till mods – onödig och irrelevant tanke orsakad av hormonförändringar?
I alla fall, efter ett pain in the ass dygn utan något Internet skriver jag från min hyggliga väns dator, ett litet stressat avskedsbrev till er kära läsare. Inga tårar nu, jag ska icke dö. Gud nej! Det är inget jag planerar att göra på ett tag – flygplan kan man dock inte lite på :S Nåja, jag kommer tillbaka om 4 evigheter (veckor) under tiden får ni nöja er med min partner blackmistress inlägg. Om hon nu får lite av det hon kallar ”inspiration” till att skriva. Vi har ju inte sett ett spår av henne sedan 31 maj. Fy skäms! Och hon ska kalla sig delägare av den här bloggen? Ajabaja!
Nåväl, det här var allt för mig mina vänner. Nu ska jag iväg till landet utan elektricitet, riktiga tolaletter och utan något sätt att kontakta mig, för att släppa taget om omvärlden och bara existera!
x Immortal x
Fyra och ett halvt år har gått sedan jag sist var i Indien och fick se mina nära och kära som jag vet älskar mig så. Men jag har förändrats så oerhört mycket att jag nästan inte ens känner igen mig själv. Inte på ytan, men på insidan. Kommer de fortfarande att känna igen mig? Hur löjligt och barnsligt det än låter, är jag rädd att de inte längre ska tycka om mig. Fast jag vet att så inte kommer att vara fallet känner jag mig illa till mods – onödig och irrelevant tanke orsakad av hormonförändringar?
I alla fall, efter ett pain in the ass dygn utan något Internet skriver jag från min hyggliga väns dator, ett litet stressat avskedsbrev till er kära läsare. Inga tårar nu, jag ska icke dö. Gud nej! Det är inget jag planerar att göra på ett tag – flygplan kan man dock inte lite på :S Nåja, jag kommer tillbaka om 4 evigheter (veckor) under tiden får ni nöja er med min partner blackmistress inlägg. Om hon nu får lite av det hon kallar ”inspiration” till att skriva. Vi har ju inte sett ett spår av henne sedan 31 maj. Fy skäms! Och hon ska kalla sig delägare av den här bloggen? Ajabaja!
Nåväl, det här var allt för mig mina vänner. Nu ska jag iväg till landet utan elektricitet, riktiga tolaletter och utan något sätt att kontakta mig, för att släppa taget om omvärlden och bara existera!
x Immortal x
090708
Har mycket i tankarna just nu, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vilket problem ska jag ta upp nu, härnäst? Det är bara att välja och vraka bland egentligen icke existerande/ ingen skulle ändå förstå – problem, som kretsar omkring i mitt Huvud och gör mig alldeles omrörd som ett paraply mitt inne i en tornados öga.
Jag har en vän, en gammal barndomsvän, som inte längre verkar anse sig vara min vän. Hon gör mig förvirrad och hon får mig att känna mig skamsen och skyldig. Skyldig till vad? Skyldig till att ha sårat henne, till att ha växt ifrån henne. Till att inte vara som hon vill att jag ska vara, till att hon inte kan öppna sig för mig så att jag kan läsa henne som en bok. Men jag har försökt, det har jag minsann gjort. Det kan inte ens hon förneka, även om hon gör sitt bästa. Jag har försökt att ordna vår relation, har försökt glida isär lite mindre, vara lite mer som hon behagar. Men sen när blev Vår relation Mitt ansvar? För visst är jag inte perfekt, men hon är inte heller helt oskyldig.
Låten som jag lyssnat på idag är Le portail de la vièrge av Anorexia Nervosa:
...Une trahison pour l'eternite Je ne te laisserais jamais partir
Une trahison pour l'eternite Rien ne sera pardonne
Et le sang coule entre ses cuisses
Riviere noire dans le ciel
Et le sang coule entre ses cuisses
Un ange deploie ses ailes
Donne-moi enfin la grace
Viole mon ame Brule ma peau
Pour enfin la jeter en pature
A cette terre morte assoiffee de luxure...
Jag har en vän, en gammal barndomsvän, som inte längre verkar anse sig vara min vän. Hon gör mig förvirrad och hon får mig att känna mig skamsen och skyldig. Skyldig till vad? Skyldig till att ha sårat henne, till att ha växt ifrån henne. Till att inte vara som hon vill att jag ska vara, till att hon inte kan öppna sig för mig så att jag kan läsa henne som en bok. Men jag har försökt, det har jag minsann gjort. Det kan inte ens hon förneka, även om hon gör sitt bästa. Jag har försökt att ordna vår relation, har försökt glida isär lite mindre, vara lite mer som hon behagar. Men sen när blev Vår relation Mitt ansvar? För visst är jag inte perfekt, men hon är inte heller helt oskyldig.
Låten som jag lyssnat på idag är Le portail de la vièrge av Anorexia Nervosa:
...Une trahison pour l'eternite Je ne te laisserais jamais partir
Une trahison pour l'eternite Rien ne sera pardonne
Et le sang coule entre ses cuisses
Riviere noire dans le ciel
Et le sang coule entre ses cuisses
Un ange deploie ses ailes
Donne-moi enfin la grace
Viole mon ame Brule ma peau
Pour enfin la jeter en pature
A cette terre morte assoiffee de luxure...
Bli en hjälte, enklare än såhär blir det inte.
”För att det är orättvist! . Är svaret på en fråga som folk ofta ställer mig med lite sådär avsky och "du-vill-bara-vara-speciell – klang" i rösten. Nej, jag är ingen djurrättsaktivist, jag tycker inte ens om ”söta små” djur. Speciellt inte sådana som kryper överallt och beter sig allmänt konstigt. Men tycker jag att det är rätt att döda djur? Nej, det tycker jag absolut inte. Frågan som ett antal personer ställer mig med "du-vill-bara-vara-speciell – klang" i rösten är (som ni redan antagligen listat ut) ”varför äter du inte kött?”. Och som redan nämnt är svaret för att det är orättvist.
Jag förstår inte hur man kan materialisera liv, föda upp det, producera det i masskala och sedan, utan att blinka, avrätta det på ett rullande band med ett fullspäckat schema. Jag förstår inte. Det går bara inte in i huvudet på mig. Det är ju så onödigt. Det är ju inte ens livsnödvändigt för oss människor att äta kött för att överleva. Köttkonsumtionen i västerländska länder är onödigt stor. Jag blir så arg över dagens människors idioti. Tänk hur mycket bättre världen skulle vara bara genom att minska andelen djur som massakreras årligen. Om inte för djurens egen skull så tänk på hur mycket energi som skulle sparas genom till exempel minskad transport av döda djur från fattiga länder till våra hamburgare och lyxiga kebabtallrikar! Hur många träd som skulle slippa fällas i de få regnskogsområdena som är kvar i världen. Tänk hur mycket växthusgaserna ökar som en konsekvens till djuruppfödande, hur mycket spannmål som istället för att föda upp grisar och kor skulle kunna gå till att nära oskyldiga glömda barn i tredje världen!. Hur mycket rättvisare världen skulle bli för alla om varje individ slutade äta eller åtminstone åt en gris mindre per år. Tänk så många stora problem skulle kunna bli mycket mindre om vi bara handlade bättre.
”Men det är ju naturligt att äta kött, det har vi ju alltid gjort!” Det må vara sant. Men om vi ändå ska jämföra oss med stenåldersmänniskorna så varför inte också lämna civilisationen bakom oss och flytta till närmaste grotta för att göra jämförelsen mer riktigt? Att jaga rådjur för överlevnads skull må ha varit normalt en gång i tiden men det finns ingenting naturligt med att föda upp en armé av Beligan Blue oxar bara för att dräpa och hacka dem i fina små bitar som får plats på din tallrik utan att lämna minsta lilla spår av osynligt blod.
Det jag irriterar mig på är inte att man äter kött. Utan att vi äter överdrivet mycket kött utan att vara medvetna om konsekvenserna för samhället, för miljön, för oss själva och djur som inte gör något annat än bara föds upp och dödas - i onödan enligt mig. Jag tycker inte att alla ska tvingas vara vegeterianer, att helt utesluta kött från sin kost tycker inte jag är nödvändigt. Det räcker med att bara konsumera MINDRE kött. Tvinga samhället att sluta föda upp kotlettgrisar, eller åtminstone minska antalet kotlettgrisar. Här är din chans att rädda världen och decimera orättvisorna. Ät mindre kött. Bli en hjälte. Enklare än så här blir det inte.
Normalt?
x Immortal x
Jag förstår inte hur man kan materialisera liv, föda upp det, producera det i masskala och sedan, utan att blinka, avrätta det på ett rullande band med ett fullspäckat schema. Jag förstår inte. Det går bara inte in i huvudet på mig. Det är ju så onödigt. Det är ju inte ens livsnödvändigt för oss människor att äta kött för att överleva. Köttkonsumtionen i västerländska länder är onödigt stor. Jag blir så arg över dagens människors idioti. Tänk hur mycket bättre världen skulle vara bara genom att minska andelen djur som massakreras årligen. Om inte för djurens egen skull så tänk på hur mycket energi som skulle sparas genom till exempel minskad transport av döda djur från fattiga länder till våra hamburgare och lyxiga kebabtallrikar! Hur många träd som skulle slippa fällas i de få regnskogsområdena som är kvar i världen. Tänk hur mycket växthusgaserna ökar som en konsekvens till djuruppfödande, hur mycket spannmål som istället för att föda upp grisar och kor skulle kunna gå till att nära oskyldiga glömda barn i tredje världen!. Hur mycket rättvisare världen skulle bli för alla om varje individ slutade äta eller åtminstone åt en gris mindre per år. Tänk så många stora problem skulle kunna bli mycket mindre om vi bara handlade bättre.
”Men det är ju naturligt att äta kött, det har vi ju alltid gjort!” Det må vara sant. Men om vi ändå ska jämföra oss med stenåldersmänniskorna så varför inte också lämna civilisationen bakom oss och flytta till närmaste grotta för att göra jämförelsen mer riktigt? Att jaga rådjur för överlevnads skull må ha varit normalt en gång i tiden men det finns ingenting naturligt med att föda upp en armé av Beligan Blue oxar bara för att dräpa och hacka dem i fina små bitar som får plats på din tallrik utan att lämna minsta lilla spår av osynligt blod.
Det jag irriterar mig på är inte att man äter kött. Utan att vi äter överdrivet mycket kött utan att vara medvetna om konsekvenserna för samhället, för miljön, för oss själva och djur som inte gör något annat än bara föds upp och dödas - i onödan enligt mig. Jag tycker inte att alla ska tvingas vara vegeterianer, att helt utesluta kött från sin kost tycker inte jag är nödvändigt. Det räcker med att bara konsumera MINDRE kött. Tvinga samhället att sluta föda upp kotlettgrisar, eller åtminstone minska antalet kotlettgrisar. Här är din chans att rädda världen och decimera orättvisorna. Ät mindre kött. Bli en hjälte. Enklare än så här blir det inte.
Normalt?
x Immortal x
"If we kissed"
”För hon var så nonchalant. Jag vill fråga henne grejer; hur det var, om det var som hon förväntade sig, vad jag har att förvänta mig? Jag är ju så töntig!”
Magdalena 080702
Citatet som gjorde min dag som fortfarande får mig att skratta. Inget märkvärdigt för omvärlden, inget man förstår om man inte var med henne och hörde dessa ord yttras live. Men ord som beskriver min bästa vän så väl (haha). Efter att ha haft en kass dag idag som började redan igår kväll, känner jag mig äntligen lättare i sinnet och jag tyckte därför att det passade sig att berätta för er vilken låt som är onsdagens låt. För två veckor sen tipsade jag om "sing for absolution" av Muse. Förra veckan bröt jag mitt löfte pga bristande minne, men nu är jag här igen för att presentera "If we kissed" av Fiona Apple, en låt man måste höra för att riktigt känna och "förstå" texten, fattar ni?. Enjoy:
Fiona Apple
Electricity, eye to eye. Hey don't I know you?
I can't speak.
Stripped my senses on the spot, I've never been defenseless, I can't even make sense of this.
You speak and I don't hear a word.
What would happen if we kissed? Would your tongue slip past my lips? Would you run away? Would you stay? Or would I melt into you? Mouth to mouth, lust to lust, Spontaneously combust
The room is spinning out of control.
You act like you didn't notice, brushed my hand.
Forbidden fruit, ring on my finger.
You're such a moral mortal man.
Would you throw it away? No question.
Will I pretend I'm innocent?
What would happen if we kissed?
Would your tongue slip past my lips? Would you run away?
Would you stay? Or would I melt into you?
Mouth to mouth, lust to lust, Spontaneously combust What would happen if we kissed?
I struggle with myself again Quickly the wall, I'm crumbling
Don't know if I can turn away
What would happen if we kissed?
Would your tongue slip past my lips?
Would you run away? Would you stay?
Or would I melt into you?
Mouth to mouth. If we kissed, Would your tongue slip past my lips? Would you run away?
Would you stay? Or would I melt into you? Mouth to mouth.
If we kissed. If we kissed.
x Immortal x
Magdalena 080702
Citatet som gjorde min dag som fortfarande får mig att skratta. Inget märkvärdigt för omvärlden, inget man förstår om man inte var med henne och hörde dessa ord yttras live. Men ord som beskriver min bästa vän så väl (haha). Efter att ha haft en kass dag idag som började redan igår kväll, känner jag mig äntligen lättare i sinnet och jag tyckte därför att det passade sig att berätta för er vilken låt som är onsdagens låt. För två veckor sen tipsade jag om "sing for absolution" av Muse. Förra veckan bröt jag mitt löfte pga bristande minne, men nu är jag här igen för att presentera "If we kissed" av Fiona Apple, en låt man måste höra för att riktigt känna och "förstå" texten, fattar ni?. Enjoy:
Fiona Apple
Electricity, eye to eye. Hey don't I know you?
I can't speak.
Stripped my senses on the spot, I've never been defenseless, I can't even make sense of this.
You speak and I don't hear a word.
What would happen if we kissed? Would your tongue slip past my lips? Would you run away? Would you stay? Or would I melt into you? Mouth to mouth, lust to lust, Spontaneously combust
The room is spinning out of control.
You act like you didn't notice, brushed my hand.
Forbidden fruit, ring on my finger.
You're such a moral mortal man.
Would you throw it away? No question.
Will I pretend I'm innocent?
What would happen if we kissed?
Would your tongue slip past my lips? Would you run away?
Would you stay? Or would I melt into you?
Mouth to mouth, lust to lust, Spontaneously combust What would happen if we kissed?
I struggle with myself again Quickly the wall, I'm crumbling
Don't know if I can turn away
What would happen if we kissed?
Would your tongue slip past my lips?
Would you run away? Would you stay?
Or would I melt into you?
Mouth to mouth. If we kissed, Would your tongue slip past my lips? Would you run away?
Would you stay? Or would I melt into you? Mouth to mouth.
If we kissed. If we kissed.
x Immortal x
