METALTOWN
OBS! EJ Dead by April ... det ska stå Marionette!
Ingen festival utan en riktigt spya och den här spyan ser ju till och med nästan ut som ett konstverk!
Moi + ma meillure et très smexy amie Magdalena
Jag hade tänkte att lägga ned tid och med omsorg skriva ett stort och intressant reportage om den enda festival jag har och med största sannolikhet kommer att besöka i år, nämligen Metaltown. Men så blir det tyvärr inte eftersom hela alltet verkar vilja motverka mig på bästa sätt. Alla bilder vi har tagit är antingen
1. Dåliga
2. I huvudsak endast på mig och min smexiga kompis.
Videoklippen som vi har filmat är kassa med några få undantag som är riktigt grymma. Men tack vare mina ytterst begränsade datakunskaper vet jag inte hur jag ska lägga upp dem på bloggen. Jag vet, stackars mig för att jag inte kommer överens med datorer, men men, någon måste ju vara efter i den här moderniserade it-världen.
För att återgår till ämnet, måste jag säga att jag har haft två otroligt trevliga, svettiga, högljudda, äckelmysigt minnesvärda dagar med några oöverträffbara höjdpunkter. Fredagen var okej men det var på lördagen som man kände hur underbart livet faktiskt kan vara.
Det började redan på morgonen då jag satt och åt kiwi till frukost. Jag slog upp tidningen för att i nästa sekund sätta Kiwin i halsen. Någon däruppe...Ja, jag tror faktiskt på någon random Gud, som måste tycka att jag har varit jättesnäll i år och förtjänar att se Marionette live en sista gång innan jag åker till Indien för resten av sommaren! En MYCKET trevlig övverraskning (som dock på morgonen nästan höll på att kväva mig till döds) och tillsammans med In Flames tycker jag att Marionettes framträdande var det bästa!
2008-06-28 - Marionette @ Close-up. FOTO: Björn Bergenheim/ROCKFOTO
Redan klockan 13.00 på vad som i vanliga fall brukar vara morgon, började folk röjja till LILLASYSTER, ett band som jag inte alls trodde skulle vara så bra som de var. Vilket annat band i världen kan få x antal tusen hårdrockare att sjunga Rihannas låt "Umbrella" liksom?!
2008-06-28 - Lillasyster @ Black Stage. FOTO: Oscar Berggren/ROCKFOTO
Här är dock anledningen till varför jag i första hand bestämde mig för att köpa en biljett till Metaltown - IN FLAMES. Bandet vars musik jag älskat i, jag vet inte hur länge men trots det aldrig sett live! Trots att jag i princip stod längst fram såg jag inget ( eftersom jag nästan är en dvärg...) men det spelar ingen roll för In Flames var fantastiska ändå!
2008-06-28 - In Flames @ Black Stage. FOTO: Björn Bergenheim/ROCKFOTO
Efter att ha haft två underbara dagar i Sveriges bästa stad tillsammans med härlig musik och stans snyggaste människor kan jag inget annat göra än att längta efter nästa års Metaltown. Tills dess, ajöss Frihamnen, farväl!
x Immortal x
190607
Det vackraste ansikte jag nånsin sett
Villig att riskera lycksaligheten.
För ett nytt minne.
Ett nytt minne att plågas av
Att längta efter
En kliché,
En galenskap.
Ett ögonblick utan andetag - så olikt mig
Väntan på en framtid
Som kanske inte finns
Borta innan den ens skapats
Bara en blinkning som inte är tillräcklig för att känna, leva, njuta
Varje kväll, varje natt och varje dag
Ett fragment av lycka
En inblick i det vackraste
Glömma?
Lättare är det att överge livet
Inga fler ögonblick utan andetag är som att aldrig andas igen.
Ingen chans, inget hopp
Men drömmar finns
Där det blixtsnabba leendet blixtrar förbi.
Och för en stund är jag åter fri
x IImmortall x
Villig att riskera lycksaligheten.
För ett nytt minne.
Ett nytt minne att plågas av
Att längta efter
En kliché,
En galenskap.
Ett ögonblick utan andetag - så olikt mig
Väntan på en framtid
Som kanske inte finns
Borta innan den ens skapats
Bara en blinkning som inte är tillräcklig för att känna, leva, njuta
Varje kväll, varje natt och varje dag
Ett fragment av lycka
En inblick i det vackraste
Glömma?
Lättare är det att överge livet
Inga fler ögonblick utan andetag är som att aldrig andas igen.
Ingen chans, inget hopp
Men drömmar finns
Där det blixtsnabba leendet blixtrar förbi.
Och för en stund är jag åter fri
x IImmortall x
Sing for absolution
Vissa löften är svåra att hålla men jag ska göra mitt bästa för att hålla detta löfte och inte svika er! Vareviga onsdag framöver ska jag presentera en låt som är mig särskilt varm om hjärtat och först ut är låten Sing for absolution av Muse - ett band som jag väldigt snabbt och intensivt har mer än imponerats av!
Jag känner att jag inte riktigt är närvarande när denna vackra sång börjar spela. Det känns som att jag lever i en egen liten bubbla där ingen kan nå mig. Helt isolerad och solitär men inte ensam. Den är så vacker att jag får rysningar längs hela ryggraden. Hur kan så simpla ord konstrueras till något så fantastiskt och så underbart vackert? Jag blir grön av avund, för jag önskar att jag kunde skriva någonting såhär välskapt. Någonting som en helt främmande individ kan relatera till och förstå. Nog talat för mig, låt mig få presentera Sing for absolution:
Lips are turning blue
A kiss that can't renew
I only dream of you
My beautiful
Tip toe to your room
A starlight in the gloom
I only dream of you
And you never knew
Sing for absolution
I will be singing
And falling from your grace, ooh
There's nowhere left to hide
In no one to confide
The truth burns deep inside
And will never die
Lips are turning blue
A kiss that can't renew
I only dream of you
My beautiful
Sing for absolution
I will be singing
Falling from your grace
Sing for absolution
I will be singing
Falling from your grace yeah
Our wrongs remain unrectified
And our souls won't be exhumed
x Immortal x
Jag känner att jag inte riktigt är närvarande när denna vackra sång börjar spela. Det känns som att jag lever i en egen liten bubbla där ingen kan nå mig. Helt isolerad och solitär men inte ensam. Den är så vacker att jag får rysningar längs hela ryggraden. Hur kan så simpla ord konstrueras till något så fantastiskt och så underbart vackert? Jag blir grön av avund, för jag önskar att jag kunde skriva någonting såhär välskapt. Någonting som en helt främmande individ kan relatera till och förstå. Nog talat för mig, låt mig få presentera Sing for absolution:
Lips are turning blue
A kiss that can't renew
I only dream of you
My beautiful
Tip toe to your room
A starlight in the gloom
I only dream of you
And you never knew
Sing for absolution
I will be singing
And falling from your grace, ooh
There's nowhere left to hide
In no one to confide
The truth burns deep inside
And will never die
Lips are turning blue
A kiss that can't renew
I only dream of you
My beautiful
Sing for absolution
I will be singing
Falling from your grace
Sing for absolution
I will be singing
Falling from your grace yeah
Our wrongs remain unrectified
And our souls won't be exhumed
x Immortal x
EEEW...
Åh, God Damn it! Fuck Fuck Fuck, vad arg jag bliiiiiir! Fy fan vad äckligt! Blääääääää, apa , röööööv! jag blir så arg. Jag sitter och tittar på *usch* Outsiders ( paus just nu!). Och ja blir så in i helvete äcklad. Fucking crap vad upprörd jag är!
Dagens avsnitt - för er som inte vet, som inte tittar, som inte blir upprörda - handlar om "obedient housewives". "Obedient housewife" nr # 1 = ganska okej faktiskt. Hon gör saker som jag aldrig hade gjort, men jag ser mig själv som en öppen och trots ett tidigare inlägg, en fördomsfri människa så jag "accepterar" hennes beslut om att leva som en kapitulerande hemmafru - som om min åsikt överhuvudtaget skulle ändra Obedient housewife #1 livsstil!
Obedient housewife #2 får mig att spy! Hon låter sin man bestämma vad hon ska ha på sig, vilken restaurang de ska äta på, vad hon ska äta, när de ska ha sex, var de ska ha sex och hur de ska ha sex! Jag förstår inte hur hon kan vara lycklig genom att leva som en undergiven slav. Speciellt inte eftersom hon från början, enligt henne själv, var dominant och bossig. Raka motsatsen till den lydiga fru hon är nu. Usch!
Jag tänker inte gå längre in på ämnet, jag var trots allt väldigt glad idag innan jag satte på teven och började glo på Outsiders. Big mistakE! Det jag egentligen hade täkt att skriva idag var ett helt vanligt bloginlägg om min helt vanliga dag. Men efter mitt "Big mistakE" är jag tyvärr inte på humör längre. Så jag skriver kortfattat: Jag har haft en bra dag, det har varit min första dag på SKF, äntligen känns det som att jag gör någon nytta!
So long suckers!.... x Immortal x
Dagens avsnitt - för er som inte vet, som inte tittar, som inte blir upprörda - handlar om "obedient housewives". "Obedient housewife" nr # 1 = ganska okej faktiskt. Hon gör saker som jag aldrig hade gjort, men jag ser mig själv som en öppen och trots ett tidigare inlägg, en fördomsfri människa så jag "accepterar" hennes beslut om att leva som en kapitulerande hemmafru - som om min åsikt överhuvudtaget skulle ändra Obedient housewife #1 livsstil!
Obedient housewife #2 får mig att spy! Hon låter sin man bestämma vad hon ska ha på sig, vilken restaurang de ska äta på, vad hon ska äta, när de ska ha sex, var de ska ha sex och hur de ska ha sex! Jag förstår inte hur hon kan vara lycklig genom att leva som en undergiven slav. Speciellt inte eftersom hon från början, enligt henne själv, var dominant och bossig. Raka motsatsen till den lydiga fru hon är nu. Usch!
Jag tänker inte gå längre in på ämnet, jag var trots allt väldigt glad idag innan jag satte på teven och började glo på Outsiders. Big mistakE! Det jag egentligen hade täkt att skriva idag var ett helt vanligt bloginlägg om min helt vanliga dag. Men efter mitt "Big mistakE" är jag tyvärr inte på humör längre. Så jag skriver kortfattat: Jag har haft en bra dag, det har varit min första dag på SKF, äntligen känns det som att jag gör någon nytta!
So long suckers!.... x Immortal x
Tiden går fort när man har roligt?
Tiden är ett märkligt fenomen. Något som jag aldrig kan sluta förundras av. Är det inte fascinerande men samtidigt frustrerande hur tiden aldrig verkar gå i den fart man vill? Sitt lillasyskons skittråkiga skolavslutnings som man har erbjudit sig att följa med på är som en oändlighet på sextio minuter. Medan konserten man har längtat efter i veckor, till och med månader, är över innan den ens har börjat. En minut är en minut oavsett allting. Likaså är en sekund inget annat än en simpel sekund. Men trots det är tiden aldrig det den utger sig för att vara!
Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Men det är inte sant, inte längre i alla fall. Visst stämde citatet när man var fem år, var hemma hos sin bästa kompis och byggde hela civilisationer av LEGO samtidigt som man gömde sig från en manipulativ - ja det är sant (manipulativ är det rätta ordet) och oönskad kompis. När livet var enkelt och gick ut på att springa omkring barfota i sandlådan dagarna ut och in. Men nej, uttrycket stämmer inte längre. Inte i mitt fall i alla fall.
Ett år har gått sedan jag slutade första ring, snabbt som blixten utan att jag ens har hunnit uppfatta det. Och visst har det funnits ljusa stunder, värda att minnas för resten av livet. Stunder som för alltid har etsat sig fast i hjärnbarken eller var nu minnena slutligen hamnar för att bevaras i all evighet. Men detta är inte ett år som har gått fort av orsaken ”tiden går fort när man har roligt”. Snarare är detta ett år som har gått fort av anledningen ”tiden går fort när man önskar att den stod still”. En önskan som är barnslig och naiv men oundviklig i en tillvaro full av plugg, skola, ”måsten”, stress och diverse saker man teoretiskt skulle klara sig utan. Saker som tar all fritid, energi och även stjäl min älskade dyrbara sömn!
Innan jag hinner reagera har ett år gått. Och i nästa ögonblick har ytterligare trehundrasextiofem dagar flugit förbi, medan jag har stått helt still. Hur lång tid tar det innan man blir gammal?
I dag är det den första dagen i mitt sista sommarlov och livet är bättre än det varit på länge. Den här dagen har kommit utan att jag riktigt har varit beredd på den. Förberedd på hur jag på bästa sätt kan bevara den. Dra ut på de tjugofyra timmar dygnet består av och njuta av varje tiondels sekund till det maximala. Men jag har tio veckor kvar av min frihet, min ledighet att njuta av och oavsett om dessa tio veckor går fort eller långsamt ska jag göra dem till de bästa och mest minnesvärda veckorna i mitt liv!
x Immortal x
Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Men det är inte sant, inte längre i alla fall. Visst stämde citatet när man var fem år, var hemma hos sin bästa kompis och byggde hela civilisationer av LEGO samtidigt som man gömde sig från en manipulativ - ja det är sant (manipulativ är det rätta ordet) och oönskad kompis. När livet var enkelt och gick ut på att springa omkring barfota i sandlådan dagarna ut och in. Men nej, uttrycket stämmer inte längre. Inte i mitt fall i alla fall.
Ett år har gått sedan jag slutade första ring, snabbt som blixten utan att jag ens har hunnit uppfatta det. Och visst har det funnits ljusa stunder, värda att minnas för resten av livet. Stunder som för alltid har etsat sig fast i hjärnbarken eller var nu minnena slutligen hamnar för att bevaras i all evighet. Men detta är inte ett år som har gått fort av orsaken ”tiden går fort när man har roligt”. Snarare är detta ett år som har gått fort av anledningen ”tiden går fort när man önskar att den stod still”. En önskan som är barnslig och naiv men oundviklig i en tillvaro full av plugg, skola, ”måsten”, stress och diverse saker man teoretiskt skulle klara sig utan. Saker som tar all fritid, energi och även stjäl min älskade dyrbara sömn!
Innan jag hinner reagera har ett år gått. Och i nästa ögonblick har ytterligare trehundrasextiofem dagar flugit förbi, medan jag har stått helt still. Hur lång tid tar det innan man blir gammal?
I dag är det den första dagen i mitt sista sommarlov och livet är bättre än det varit på länge. Den här dagen har kommit utan att jag riktigt har varit beredd på den. Förberedd på hur jag på bästa sätt kan bevara den. Dra ut på de tjugofyra timmar dygnet består av och njuta av varje tiondels sekund till det maximala. Men jag har tio veckor kvar av min frihet, min ledighet att njuta av och oavsett om dessa tio veckor går fort eller långsamt ska jag göra dem till de bästa och mest minnesvärda veckorna i mitt liv!
x Immortal x
Helt värdelös text, utan någon som helst poäng.
Jag är så glad. Så glad för att jag lever och andas. Så glad för att solen skiner. Så glad för att det är sommar och jag är ung. Så glad för att jag inte vill vara negativ och pessimistisk - inte idag, denna vackra dag!
Jag har ljugit för er alla, för omvärlden och främst har jag försökt att förneka sanningen för mig själv. Jag avskyr inte solen, utan jag älskar honom. Just nu är jag lycklig och det är helt tack vare honom och ljuset som han ger upphov till. Ljuset som sveper bort allt negativt och dåligt och fyller mig med förväntan istället. Det är svårt att förklara hur men jag vet att ni förstår. För den här känslan är universell.
Jag ville skriva vackra ord. Nånting speciellt för min enda läsare, men tyvärr kan jag inte det. Jag är alldeles för upprymd och fylld av denna oförklarliga och akuta glädje för att kunna sitta still och koncentrera mig. Jag är ledsen dear, om jag gör dig besviken, men jag har inget intressant att säga för tillfället.
Jag har ljugit för er alla, för omvärlden och främst har jag försökt att förneka sanningen för mig själv. Jag avskyr inte solen, utan jag älskar honom. Just nu är jag lycklig och det är helt tack vare honom och ljuset som han ger upphov till. Ljuset som sveper bort allt negativt och dåligt och fyller mig med förväntan istället. Det är svårt att förklara hur men jag vet att ni förstår. För den här känslan är universell.
Jag ville skriva vackra ord. Nånting speciellt för min enda läsare, men tyvärr kan jag inte det. Jag är alldeles för upprymd och fylld av denna oförklarliga och akuta glädje för att kunna sitta still och koncentrera mig. Jag är ledsen dear, om jag gör dig besviken, men jag har inget intressant att säga för tillfället.
