Tiden går fort när man har roligt?

Tiden är ett märkligt fenomen. Något som jag aldrig kan sluta förundras av. Är det inte fascinerande men samtidigt frustrerande hur tiden aldrig verkar gå i den fart man vill? Sitt lillasyskons skittråkiga skolavslutnings som man har erbjudit sig att följa med på är som en oändlighet på sextio minuter. Medan konserten man har längtat efter i veckor, till och med månader, är över innan den ens har börjat. En minut är en minut oavsett allting. Likaså är en sekund inget annat än en simpel sekund. Men trots det är tiden aldrig det den utger sig för att vara!

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Men det är inte sant, inte längre i alla fall. Visst stämde citatet när man var fem år, var hemma hos sin bästa kompis och byggde hela civilisationer av LEGO samtidigt som man gömde sig från en manipulativ - ja det är sant (manipulativ är det rätta ordet) och oönskad kompis. När livet var enkelt och gick ut på att springa omkring barfota i sandlådan dagarna ut och in. Men nej, uttrycket stämmer inte längre. Inte i mitt fall i alla fall.

Ett år har gått sedan jag slutade första ring, snabbt som blixten utan att jag ens har hunnit uppfatta det. Och visst har det funnits ljusa stunder, värda att minnas för resten av livet. Stunder som för alltid har etsat sig fast i hjärnbarken eller var nu minnena slutligen hamnar för att bevaras i all evighet. Men detta är inte ett år som har gått fort av orsaken ”tiden går fort när man har roligt”. Snarare är detta ett år som har gått fort av anledningen ”tiden går fort när man önskar att den stod still”. En önskan som är barnslig och naiv men oundviklig i en tillvaro full av plugg, skola, ”måsten”, stress och diverse saker man teoretiskt skulle klara sig utan. Saker som tar all fritid, energi och även stjäl min älskade dyrbara sömn!

Innan jag hinner reagera har ett år gått. Och i nästa ögonblick har ytterligare trehundrasextiofem dagar flugit förbi, medan jag har stått helt still. Hur lång tid tar det innan man blir gammal?

I dag är det den första dagen i mitt sista sommarlov och livet är bättre än det varit på länge. Den här dagen har kommit utan att jag riktigt har varit beredd på den. Förberedd på hur jag på bästa sätt kan bevara den. Dra ut på de tjugofyra timmar dygnet består av och njuta av varje tiondels sekund till det maximala. Men jag har tio veckor kvar av min frihet, min ledighet att njuta av och oavsett om dessa tio veckor går fort eller långsamt ska jag göra dem till de bästa och mest minnesvärda veckorna i mitt liv!

x Immortal x

Kommentarer
Postat av: Natalie

Vad bra du skriver!! Fattar precis vad du menar, känns som tiden har gått jättesnabbt samtidigt som den står stilla ibland. Vi får ta vara på sommarlovet nu!! :)

2008-06-12 @ 19:28:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0