Avsked
Det känns konstigt. Annorlunda. Jag är förväntansfull, åtminstone var jag det ett tag. Förut. Och det brukade jag vara varje gång. Men varför känns det så konstigt den här gången?
Fyra och ett halvt år har gått sedan jag sist var i Indien och fick se mina nära och kära som jag vet älskar mig så. Men jag har förändrats så oerhört mycket att jag nästan inte ens känner igen mig själv. Inte på ytan, men på insidan. Kommer de fortfarande att känna igen mig? Hur löjligt och barnsligt det än låter, är jag rädd att de inte längre ska tycka om mig. Fast jag vet att så inte kommer att vara fallet känner jag mig illa till mods – onödig och irrelevant tanke orsakad av hormonförändringar?
I alla fall, efter ett pain in the ass dygn utan något Internet skriver jag från min hyggliga väns dator, ett litet stressat avskedsbrev till er kära läsare. Inga tårar nu, jag ska icke dö. Gud nej! Det är inget jag planerar att göra på ett tag – flygplan kan man dock inte lite på :S Nåja, jag kommer tillbaka om 4 evigheter (veckor) under tiden får ni nöja er med min partner blackmistress inlägg. Om hon nu får lite av det hon kallar ”inspiration” till att skriva. Vi har ju inte sett ett spår av henne sedan 31 maj. Fy skäms! Och hon ska kalla sig delägare av den här bloggen? Ajabaja!
Nåväl, det här var allt för mig mina vänner. Nu ska jag iväg till landet utan elektricitet, riktiga tolaletter och utan något sätt att kontakta mig, för att släppa taget om omvärlden och bara existera!
x Immortal x
Fyra och ett halvt år har gått sedan jag sist var i Indien och fick se mina nära och kära som jag vet älskar mig så. Men jag har förändrats så oerhört mycket att jag nästan inte ens känner igen mig själv. Inte på ytan, men på insidan. Kommer de fortfarande att känna igen mig? Hur löjligt och barnsligt det än låter, är jag rädd att de inte längre ska tycka om mig. Fast jag vet att så inte kommer att vara fallet känner jag mig illa till mods – onödig och irrelevant tanke orsakad av hormonförändringar?
I alla fall, efter ett pain in the ass dygn utan något Internet skriver jag från min hyggliga väns dator, ett litet stressat avskedsbrev till er kära läsare. Inga tårar nu, jag ska icke dö. Gud nej! Det är inget jag planerar att göra på ett tag – flygplan kan man dock inte lite på :S Nåja, jag kommer tillbaka om 4 evigheter (veckor) under tiden får ni nöja er med min partner blackmistress inlägg. Om hon nu får lite av det hon kallar ”inspiration” till att skriva. Vi har ju inte sett ett spår av henne sedan 31 maj. Fy skäms! Och hon ska kalla sig delägare av den här bloggen? Ajabaja!
Nåväl, det här var allt för mig mina vänner. Nu ska jag iväg till landet utan elektricitet, riktiga tolaletter och utan något sätt att kontakta mig, för att släppa taget om omvärlden och bara existera!
x Immortal x
Kommentarer
Trackback
